Träning och tävlingPosted by Karin Olsson 2009-07-30 11:16
Semester på Västkusten - självklart med en efterlängtad rendezvous i sökskogen (jag kommer inte ihåg när det var sist!). Kim har varit halt sen en cykeltur i söndags, men lite handkräm på tassarna gjorde susen, och även om tempot ut i sökrutan var lite tveksamt, så gick han ändå rakt och långt ut :-)
Egentligen bör man nog inte köra ett fullt sök när man inte har möjliget att träna regelbundet, men jag kände att jag ville testa. Vad gör det om det inte skulle fungera när man ändå bara tränar för skojs skull?
En figge på djupet på vardera sida om sökstigen, laddade med lösrulle, pipleksak och kycklingfilé: ingen dykupp och ingen hjälp av vinden, eftersom det var nästan helt vindstilla. Inger var stighållare och visade var jag skulle skicka, men det var ganska risigt där, så jag flyttade några meter neråt stigen där jag tyckte var en lämplig "gata" - men det tyckte inte Kim, han hittade en ännu bättre väg ytterligare några meter ner. Men sen gick han rakt och fint.
Det tog en stund av spänd väntan, men så dök han upp i halvtempo galopp med rullen i munnen. Jag hann knappt koppla honom för påviset, så ivrig var han att springa tillbaka till Louise och den väntande belöningen. Tempot var högre nu också. Inga tecken på hälta.
Jag passade på att fråga Louise hur länge Kim hade stått och väntat hos henne med rullen i munnen innan han vände åter till stigen, men han hade inte stannat upp alls utan sugit rullen och vänt direkt - det har aldrig hänt tidigare! :-)
På andra sidan låg Bertil gömd. Här gick Kim rakt ut där jag visade honom. Inger skrattade och sa att "han tittar åt alla andra håll utom dit du pekar, och ser totalt okoncentrerad ut, ändå springer han rakt ut där du har sagt!". Än en gång kom han åter i halvtempo galopp med rullen i munnen, men tog en krånglig, krokig väg över mycket ris... Påviset blev en repris av föregående, med den skillnaden att jag var tvungen att släppa kopplet för Kim sprang för fort.
Man ska sluta när det går som bäst, även om det är frestande att fortsätta, därför blev Kim instoppad i bilen medan vi körde de andra hundarna. Eftersom vi bara var tre (hundar), hann vi med ett pass till vardera.
Jag valde att avsluta med en motivationshöjande systemövning (springa sick-sack mellan figgarna och äta godis), men jag hade inte tänkt igenom övningen tillräckligt bra, så den blev inte särskilt lyckad. Men det berodde helt och hållet på mig, att jag var ringrostig. Jag kom inte ihåg vilket ord jag använt för att kalla in tidigare, och Kim ville inte lämna figgarna med godis. Nä, det blev inte bra. Men Kim fick i alla fall mycket och bra belöning hos figgarna. Själva systemet och flygande handling blev det inget med...
Efter träningen var vi hembjudna till Bertil, dit även Marianne och Anders anslöt, på en "aftonmacka" som han kallade det, det skulle jag inte kalla det. Han och hans hustru dukade upp melon, vindruvor, körsbärstomater, skinka, rostbiff, kyckling, potatissallad, flera olika sorters bröd och ost och så kaffe och kaka på det. Jösses, vilken fest! Tack Bertil!
Det var verkligen jätteroligt att träffa er alla igen :-)
Kram från Karin och Kim.
Träning och tävlingPosted by Karin Olsson 2007-04-26 18:07
Klickerkursen har gett mig inspiration att ta tag i något som mest stannat vid tankar tidigare: att på något sätt kunna lära sökhunden att gå tomslag utanför själva söket, kanske t o m innan man har påbörjat själva sökutbildningen. Kim och jag har provat lite med att använda oss av stora targets i form av ryggsäckar och det har fungerat, men vi har av olika anledningar inte tränat färdigt.
Har också provat med musmatta som target där jag skickat nära, men där jag använt extern belöning i skål 50 meter bakom oss (så som det skulle se ut i skogen om man skickade på tomslag och använde figurant som extern belöning på andra sidan stigen). Det fungerade däremot INTE. Varför springa bort från belöningen till musmattan, när det går mycket fortare att springa direkt till belöningen? Musmattan kunde Kim inte heller se när vi kom en bit ifrån.
När vi nu efter andra träffen på klickerkursen själva fick välja ut något som vi vill lära hunden, något som vi vill att den ska kunna och har två veckor på oss, valde jag mellan hållandet i apportering, att inte jaga bilar och tomslag i söket. Det blev söket, eftersom det ligger mig allra varmast om hjärtat. Det andra kan vi ta sen!
Innan vi började med den praktiska träningen, tog jag ett par dagar att fundera. Det här är vad jag kommit fram till i teorin:
Vad ska hunden göra?
1. Springa rakt fram 50 meter i en vallad ruta
2. Vända i en båge framåt där vittringen upphör
3. Springa tillbaka till matte som flyttat sig 15-20 meter i sidled
4. Kommandot är handtecken + "sök"
Kan hunden redan någon del i momentet?
Ja, Kim vet vad en target är och han kan springa till den på ca 20 meters avstånd. Om targeten är stor, och t ex består av en människa, kan han springa mer än 50 meter till denna, förutsatt att den är synlig, annars blir det inte rakt.
Hur dela upp momentet i lämpliga delar?
- Avståndsträning
- Full fart ut
- Full fart framåt
- Full fart tillbaka
- Minska storleken på synlig target
- Använda target som består av vittring istället för synlig?
T ex nosen mot där jag satt ner handflatan (akta så att det inte blir sök efter godisdoft!) eller en "osynlig" target i form av ett löv eller en pinne med människodoft?
- Olika miljöer
- Tempo
- Lägga på kommando
- In i söket
Framslaget kan nog komma av sig själv vid klick + belöning om matte har flyttat sig framåt.
TRÄNINGSSTEGE
1. Experimentera med osynlig target/vittringstarget. Alltid på samma plats. Vallad korridor. Alternativt med en synlig target som krymper i storlek allteftersom.
a) på kort avstånd, Kim får se var
b) på längre avstånd, Kim får se var
c) på kort avstånd utan föregående synretning (kräver riktningsvisning)
d) på längre avstånd utan föregående synretning (kräver riktningsvisning)
2. Ny miljö. Upprepa punkt 1a-d.
Belöning: Mycket lek för tempo, mindre del godis.
3. a) Samma plats som punkt 1. Mata sakta in avståndet 50 meter.
b) Samma plats som punkt 2. Mata in avståndet 50 meter.
Detta kommer att ta tid. Kim får se när korridorer vallas och target sätts.
4. Samma plats som punkt 1. Avstånd utan synretning. Växla mellan att Kim får se och inte se.
5. Lägg in sök-kommandot när 80 %-regeln uppfyllts. OBS! Tempot ska vara bra också!
6. Växla miljöer, retning, belöning - kort sagt allt UTOM 50 meters-avståndet.
7. Lägg in i söket och låt belöningen bestå av funnen figurant nära på andra sidan stigen.
Fortsätt att leka "osynliga-target"-leken utanför söket.
Alternativ TRÄNINGSSTEGE - baklängeskedjning
1. Träna in full fart till matte (kräver förmodligen medhjälpare som håller hunden, att sitta kvar under kommando kan hämma).
2. Lära in framslaget med synlig target (kräver medhjälpare som håller hunden).
3. Full fart ut mot synlig target.
4. Länka samman:
1 (full fart till matte)
2+1 (framslag + full fart till matte)
3+2+1 (full fart ut + framslag + full fart till matte)
Om hunden
- Inte springer ända ut: får den inte göra framslag. Starta om.
- Inte gör framslag: får den inte springa in. Hämta hunden och starta om.
- Inte kommer tillbaka: får den ingen belöning. Hämta hunden och starta om.
Om tempot är för lågt: börja om.
Om hunden inte springer rakt: bryt och börja om.
5. Börja minska ner den synliga targeten
6. Ta bort targeten helt och hållet, avståndet 50 meter ska nu sitta i ryggmärgen på hunden.
7. Lägg på kommandot (först när hunden lyckas i 80 % av övningarna).
8. Sätt samman med söket.
SÅ HAR DET GÅTT:
1:a passet:
a) Experimenterade med en osynlig target. Satte Kim och gick ut en korridor ca 3 m bred och 7 m djup. Satte ner en handflata längst ut som vittringstarget.
Resultat: Kim kom direkt och nosade där innan jag hunnit resa mig. Fick klick för det. Intog utgångsposition och sa "varsågod" och tog ett steg framåt. Kim skuttade ut och förbi vittringstargeten, då klickade jag. Nästa gång försökte han spåra. Gjorde ny synretning två gånger och skickade 3-5 gånger per retning.
b) Gjorde en ny korridor ca 3 m bred och 10 m djup. Kim fick synretning, men skickades flera gånger innan retningen upprepades. Det fick honom att tappa i tempo och börja visa andra beteenden.
Slutsats: Osynlig target med doft kan nog fungera! Jag klickade direkt när Kim kom fram, inväntade inte nos i backen. Det är i huvudsak avståndet jag vill sätta i ryggmärgen på honom, vittringen är en hjälp.
Till nästa gång: Inte så många repetitioner! Han får inte tröttna. Bättre belöning. Fundera över starthjälperna armrörelse + steg + varsågod.
2:a passet:
Vallade en korridor på 3 x 15 meter medan Kim tittade på. Satte ett handavtryck längst ut. Han sprang direkt ut, rakt och i bra tempo efter varje ny synretning, däremellan gick det långsammare och "snurrigare".
Resultat: Oj, vad många lekinviter han gjorde 
Flera gånger "fastnade" han ett par meter eller halvvägs ut och bjöd på beteenden, t ex snurra. Ibland pekade jag med armen och bad honom fortsätta utåt, ibland tog jag in honom och började om.
Slutsats: Jag tror det är viktigt att få ut avståndet ganska snabbt, så att han inte fastnar på 5-10 meter. För att lyckas med det krävs nog många, många repetitioner med synretning varje gång. För att det inte ska gå så lång tid mellan klick och belöning kan det nog vara idé med godisskål... För att fortsätta med osynlig target bör godisskålen vara så liten att Kim inte ser den förrän han kommer nära, samtidigt får den inte vara så liten att han börjar spåra.
Mål: Utöka avståndet snabbt med bibehållet tempo ut. Använd synretning varje gång och godisskål.
3:e passet
Glömde ta med en skål, la ut en handske istället och vallade en 3 x 50 m korridor. Det blev endast två lyckade repetitioner, sen kom det en hund och sen två nyfikna ungar och så ytterligare en hund. Det blev m a o inte så mycket tränat.
Slutsats: Lägga ut handsken som target blev mera som en apportering - inte ens som ett uppletande. Funderar vidare...
4:e passet
Vallade en 3 x 50 m korridor. Tre skick: 1:a med handsken som target, 2:a med dofttarget från min handflata, 3:e med handsken som target. Synretning på alla tre m a o. Kim gick kanon! Full fart hela vägen ut, inga tveksamheter. Men jag fick klicka två gånger, för han hörde inte första...?
5:e passet
a) Repetition av 4:a passet, på ny plats (=ny miljö)
Resultat: Kim gick som skjuten ur en kanon på första och andra skicket. På tredje stack han ut 40 meter, sen började han göra annat. När han kom in tog vi en kapplöpning ut till handsken, jag ville visa honom vad han hade missat!
b) Ovallat, skick mot bilar(!)=maximal dragning. Tre gånger gick helt lysande, men på sista var jag tvungen att kalla in, annars hade nog Kim försvunnit med bilen i fjärran 
Till nästa gång: Börja om med musmattan som target och läs på om "go-outs" i Morgan Spectors bok "Clickertraining for obedience".
6:e passet:
a) Springa till musmatta och sätta tassen på. Startade 5 meter ifrån och utökade med några steg för varje skick upp till ca 15 m (den här kunskapen har Kim sedan tidigare, därav att vi kunde avancera så pass snabbt).
Resultat: Kim var inte riktigt på hugget, tempot var lågt. Men han sprang ut och satte tassen på musmattan nästan varje gång.
b) Kim piggnade till och fick springfnatt i en nerförsbacke. Passade på att klicka två gånger för det. Sträckan blev ca 25 meter i full fart.
Kom ihåg: Få repetitioner! Kim tröttnar fort på att springa fram och tillbaka.
7:e passet:
Vallade en 3 x 50 m korridor medan Kim såg på. 1:a osynlig target, 2:a handsken, 3:e handsken. Förflyttade mig själv så långt jag hann snett framåt för att få framslag och kortare tid mellan klick/belöning.
Resultat: Första försökte var perfekt! Det blev jubel och mycket buslek med handsken. På andra fastnade han halvvägs ut, men fortsatte självmant (dock i sick-sack) i något lägre tempo. Tredje var bra, men Kim började bli flåsig i värmen och intresset var inte på topp.
Slutsats: Vi kanske ska fortsätta så här, men med max 1-2 repetitioner? Introducera target sticken för att få upp nosen och undvika långsamt spårande?
8:e passet:
Nu har jag läst om "go-outs i klickerboken och testar med target sticken. Det blev många repetitioner där jag backade 1-2 steg för varje skick och kom ut på 10 meter. Det fungerade utmärkt, men frågan är hur det blir på lite längre avstånd, då kommer Kim inte att se target sticken.
La också in handtecknet lite noggrannare som riktningsvisare och kommandot "sök" (jag ska ju använda färdigheten i söket i framtiden). Ibland stack Kim innan jag hann säga nåt Ibland stod han kvar tills jag tog ett steg framåt.
9:e passet:
Svårt att träna idag, Kim var totalt distraherad av (löp?)dofter och barn som lekte på grusplanen bredvid. Körde med target sticken och startade på ca 8 meter och arbetade ut avståndet till 15 meter.
Resultat: Inget vidare. Varför hör han inte klickern längre? Vid ett tillfälle höll han på med targeten utan uppehåll under både ett och två klick - det var först på tredje som han "hörde" (reagerade)!!!
Slutsats: Target sticken fungerar bättre än både dofttarget och musmatta, den tar bort nosande och spårbeteende på vägen ut. Men Kim verkar inte tycka att det är särskilt kul. Vad göra åt det? Har upptäckt att han tvekar mer om jag använder kommandot "sök" i starten än t ex "varsågod".
KLICKERFÄRDIGHETERNA "SPILLER ÖVER" TILL SÖKET
Har hållt upp med klickerträningen en period för att se om Kim kommer att återfå intresset och träningslusten. Under tiden har jag provat att byta ut sökkommandot mot ett "varsågod" istället även ute i sökskogen - jösses, vilken respons! Kim rivstartar och tycker att söket är roligare än någonsin 
Träning och tävlingPosted by Karin Olsson 2007-04-20 11:49
Kim och jag har börjat på en ny kortkurs i klickerträning, arrangerad av Studiefrämjandet och Hallands Kennelklubb. Mest för att få lite ny inspiration, vi har inte tränat med klicker i lydnad sen förra sommaren... 
Kursen är på tre gånger och hålls av Marie Lempe från Halmstad, utbildad hundpsykolog och IMMI-instruktör och som dessutom utbildar servicehundar. Eftersom hon är rullstolsbunden finns det all anledning att tro att hon har hittat en massa alternativa vägar just när det gäller inlärning.
Första gången var teoripass utan hundar, men vi praktiserade ändå - på varandra! I hemuppgift fick vi tänka ut och börja på att klicka in en "cirkuskonst". Det är den träningen jag tänker dela med mig av här:
Vad? Lekinvit (eller "buga")
Varför? Tänkte att det kunde vara användbart i spända hundmöten
Hur? Frishejping, target/target stick, ½ ligg?
I vilka situationer erbjuder Kim beteendet spontant och går de att använda sig av i inlärningen?
- På morgonen och efter vila samt när vi ska gå ut: sträcker sig.
Går att använda: JA
- När hundarna släpps ut i trädgården
Går att använda: NJA
- Vid möte med väldoftande tik
Går att använda: NEJ
- När jag själv bjuder till lek
Går att använda: JA
1:a passet
a) Gjorde själv lekinviter i sängen. Använde skinka, blodpudding och buslek som belöning.
Resultat: Kim är väldigt snabb att lägga sig.
Till nästa pass: Klicka för stående position!
b) Inväntade beteenden passivt.
Resultat: Ligg, sitt, tass, krafsa, snurra...
Slutsats: Samma som ovan, klicka för stå.
Kan ej utgå från ligg (½ ligg) eftersom Kim alltid sänker bakdelen först!
2:a passet
a) Klickade för 3 spontana morgonsträckningar i sovrummet och köket. Jag stod upp.
Belöning: Blodpudding och klappar.
Resultat: Lyckades fånga rätt beteende med klicket, men Kim bjuder inte på det fler gånger.
b) Gjorde själv lekinvit.
Resultat: Kim gjorde lekinvit - utan att lägga sig ner!
Slutsats: Nu har jag fått fram beteendet flera gånger, dags att vänta ut det.
3:e passet
a) Jag satt passiv i en stol och klickade för:
- bakåtvinkling av kroppen
- framflyttning av framtassar
- sänkning av framkroppen
Belöning: Blodpudding och klappar.
Resultat: Bakåtvinkling av kroppen ledde till backande.
Framflyttning av framtassar ledde till krafsande på mig.
Sänkning av framkroppen fick vi aldrig fram.
b) Klickade för alla beteenden UTOM sitt och ligg (för där sänks bakkroppen alltid först).
Resultat: Kim provade lite andra beteenden i högre utsträckning, och låste sig inte till sitt/ligg.
4:e passet
a) Jag satt på golvet med godishanden framför mig. Klickade för:
- stående
- krafsande
- sänkning av framkroppen
- backande
- LEKINVIT!!!
Belöning: Frolic, buslek, klappar.
Resultat: Trots att Kim fortfarande har en hög frekvens av sitt och ligg, har ståendet börjat visa sig allt oftare. Krafsandet ledde fram till en sänkning av framkroppen och hux flux stod han i lekinvit! Och förblev stående i den positionen i mellan 3-4 klick under 4 repetitioner!
b) Gjorde själv lekinvit och fick direkt lekinvit tillbaka
Till nästa gång: Fortsätta klicka för ovanstående beteenden när jag själv är i olika positioner.
5:e passet
Samma som 4:e passet, med den skillnaden att jag nu satt i en stol. Svårigheten ökade i och med att jag hade godishanden i höjd med Kims nos men belönade för alla dragningar nedåt.
Belöning: Frolic och klappar
Resultat: Många kul beteenden - snurra, backa, krafsa, nosen mot backen åt höger och vänster, gå till bordet och kika under det(!), putta på klickern med nosen, men inte överdrivet många sitt och ligg nu. Efter ett antal klick för stå, backa, krafsa, sänkning av framkroppen, så kom även lekinviten!
Till nästa pass: Fortsätta att ändra min egen position.
6:e passet
Gjorde det lite lättare igen genom att sätta mig på golvet, men ökade kriterierna så att jag bara klickade för sänkning av framkroppen och lekinvit. Klickade fel för läggande ett par gånger - Kim är så in i nordens snabb att slänga baken i backen!
Belöning: Frolic och lek
Resultat: Frekvensen rätt beteende ökade dramatiskt! Fick 4 x lekinvit, 1 x ligg och 1 x lekinvit i följd.
Till nästa pass: Samma kriterier med mig i annan position.
7:e passet
Kim på golvet, jag i sängen. Först med knäna ihop, sedan med benen isär och slutligen satte jag mig i lotusställning med fötterna under mig. När jag hade knäna ihop, blev Kims naturliga reaktion att försöka trycka sig in mellan, och för att lyckas med det var han tvungen att sänka framkroppen. Det blev med andra ord för lätt, därav bytet av position.
Belöning: Pastaskruvar och jubel.
Resultat: Massa lekinviter!
8:e passet
Jag stod upp, med en möbel som spärrade fotpositionen, för den vill han gärna till 
Belöning: Pastaskruvar och klappar.
Resultat: Fick lekinvit direkt! Om och om igen! Det var bara en gång han försökte med fotpositionen genom att backa in mellan mina ben. En snurr, ett sitt och ett ligg visade han också, i övrigt enbart rätt beteende
Slutsats: Dags att befästa i ny miljö. Lägga på kommando. Får se vilket det blir först.
9:e passet
Ny miljö: Utomhus.
a) med mig sittandes på huk
b) ståendes. Fick spärra fotpositionen mot ett plank till att börja med, men sen fungerade det ändå.
Klickade enbart för lekinvit.
Belöning: Blodpudding
Resultat: 75 % av de erbjudna beteendena är nu det rätta 
10:e passet
Passade på att träna när jag ändå satt i telefonkö(!).
a) jag satt i en stol eller stod upp
b) Jag stod på golvet och Kim var i sängen
Belöning: Frolic
Resultat: Fick nästan uteslutande rätt beteende! Utom i sängen, där blev det enbart sitt och ligg.
Till nästa gång: Dags att lägga på kommando, om inte nästa gång blir på kursen?
På kurs!
Dags att visa upp hur långt vi kommit, men först fick vi chansen att träna lite på egen hand i den nya miljön medan instruktören rullade runt och gav tips. Kim var ett under av kontakt och arbetsvillighet och skötte sig helt exemplariskt! Den nya miljön (en brukshundklubbs parkering) och främmande hundar störde honom inte. Och när det var dags att visa för gruppen kom hundarna ännu tätare inpå, men det gick lika bra, Kim bugade som om han aldrig gjort annat
Därefter pratade instruktören om targets och hur man kan använda musmattor, post-it lappar och target sticks. Kim fick bli visningsobjekt, eftersom han redan kan det här med targets, men något han inte har bekantat sig med var en laserpekare som target. Det tog en stund innan han registrerade den lilla röda pricken som rörde sig på golvet, men sen gick det fortare och fortare mellan klicktillfällena och till slut markerade han den både på golvet, väggen, ute i ett annat rum och på toalettdörren.
Hemläxan till nästa gång blir att klicka in ett beteende som vi vill lära hunden, dvs inte en cirkuskonst (om man inte vill). Jag har tre grejer som jag ännu inte har lyckats välja mellan, nämligen:
- Förbättra greppet om föremål (apportering). Kim håller nämligen väldigt, väldigt löst.
- Klicka in ett alternativt beteende som är oförenligt med att jaga bilar, t ex att söka min ögonkontakt.
- Jobba vidare med tomslagsträningen i söket genom att använda targets och så småningom göra det till en kul lek: "det osynliga målet".
Eftersom söket ligger mig allra varmast om hjärtat, så lutar det nog mest åt det hållet...
Träning och tävlingPosted by Karin Olsson 2007-02-01 10:32
Februari 2007
Nu har det gått ett drygt halvår sedan vårt första besök hos hundfysioterapeuten och det är dags för en utvärdering. Jag har tidigare skrivit här om Kims passgång, något som veterinär expertis hävdar är ett fullt normalt rörelsemönster för en hund. Passgång spar energi och är mindre ansträngande än trav och galopp. Men en hund som konsekvent väljer att gå i passgång drar i längden på sig skador eftersom den låser hela ryggen i rörelsen, den blir stel och får förslitningar.
Till slut kände jag att något måste göras. Jag började söka efter en kiropraktor på hund, men av en slump kom jag i kontakt med hundfysioterapeut Sophie Eriksson, som driver företaget Häst och Hälsa, men som även behandlar både hund och människa. När jag beskrev Kims problem för henne i telefon, sa hon att han förmodligen var stel i korsryggen och bakpartiet och att det var behandlingsbart. Men när vi träffades första gången visade det sig att Kim var ovanligt mjuk och rörlig där bak, däremot var han fruktansvärt stel och hopdragen i bogpartiet och nacken, ungefär som hos en människa som går och spänner sig och drar upp axlarna.
Tyvärr har Kim gått med denna spänning i så många år, att Sophie befarade att han börjat få pålagringar i skuldrorna, och då finns det inte mycket man kan göra, mer än att ge glukosamin för att sakta av den skadliga processen. Men spänningarna kunde hon jobba med och efter en timmes behandling med massage, stretching, böjning, sträckning och laser så travade Kim!!! För första gången på flera år
Nu fick jag också förklaringen till varför Kim konsekvent valde att gå under hopphinderna på agilitybanan - han hade helt enkelt inte den fysiska förmågan att böja ryggen tillräckligt mycket för att kunna ta sig över de höga hinderna! Och den låsta bogen och nacken har också bidragit till hans tvekan att gå ut i täckt terräng i söket, helt enkelt därför att han inte klarat av att lyfta benen så högt, eller hoppa över grenar och annat bös.
Vi fick med oss ett träningsprogram hem som skulle utföras varje dag i tre veckor. Därefter var det dags för ett återbesök. Sophie kunde konstatera en klar förbättring hos Kim och fortsatte att massera, böja och laserbehandla. Därefter la hon på ytterligare ett par övningar för hemmabruk att utföra 3-4 gånger i veckan.
Efter tredje återbesöket konstaterade hon att Kim var såpass bra att han inte behövde återkomma. Nu låg vi på en spontan frekvens av 50 % trav och 50 % passgång. Det kändes helt OK. Jag hade också börjat tillsätta glukosamin till hans kost.
Efter ett par månader med fortsatt hemmaträning och stadigt bättre resultat där Kim helt plötsligt gav sig ut mer frimodigt även i jobbig terräng i söket, hände en olycka. På ett sökpass när han var på väg tillbaka till stigen efter funnen figurant kom han fram till ett ca 3 meter lodrätt stup. Han saktade av och tvekade och jag var helt övertygad om att han skulle gå runt det. Istället tog han ett skutt och landade lodrätt på höger framben. Just då märktes det ingenting, han hade väl så hög adrenalinnivå pga söket och stretchingen efteråt avslöjade ingenting, men dagen efter var han tillbaka i enbart passgång och fruktansvärt stel.
Det fick bli ett nytt besök hos Sophie som upptäckte att han var helt intryckt i högersidan. Hon fick jobba länge för att få honom att lossna, men lyckades till slut. Och jag fick ytterligare en övning att lägga till programmet hemma. Nu har jag behandlat min Kim under en så lång period att jag börjar känna själv när det är något som inte stämmer. Han är fortfarande lite stelare i höger sida då och då, främst efter ansträngning, men jag har lyckats lirka upp det på egen hand.
Jag kan verkligen rekommendera ett besök hos en hundfysioterapeut om du misstänker att något är fel i din hunds rörelseapparat. Det är inte alltid att veterinären har den kunskapen, har jag fått erfara. Läs mer om Kims och min sökträning, klicka här >
Träning och tävlingPosted by Karin Olsson 2006-12-19 15:43
BILD: Lavinsökhunden Kim in action!!
Sensommaren 2006
Tankar kring SÖKTRÄNING med reserverad hund
Jag har under den gångna veckan lagt ner väldigt mycket tankemöda på Kim. Problemet är att Kim helt plötsligt bara "stänger av" i söket och ser allmänt besvärad ut. Se problemlösningspromenaden >
Den perfekta sökhunden
Jag trodde att Kim skulle passa ypperligt som sökhund då han, i rak motsats till hur sheltiesar brukar vara, gladeligen hälsar på allt och alla och nästan kryper ur skinnet av glädje över all uppmärksamhet han kan tillskansa sig. Men de första tecknen på att någonting inte var som det skulle, visade sig redan första gången vi provade på sök! Läs mer här i bloggen.
Läskigt med främmande...
Redan då upptäckte vi att Kim nog egentigen tyckte att främmande människor är lite läskiga. Vi fick rådet att träna hemma. Att låta främmande människor hantera honom när inte matte är med, att leka med honom och mata med godis. Och så höll vi på ett tag. Visst hade det en viss effekt, på nästa sökläger ett halvår senare jobbade han utomordentligt bra. Det kan du också läsa om här i bloggen under rubriken Träning och tävling.
Men då var övningarna väldigt enkla och kravlösa. Efter det här lägret fick vi vara med och träna några gånger med ett sökgäng på tävlingsnivå. Tyvärr var det ganska beklämd stämning och mycket elittänkande som gjorde att JAG som förare kände mig pressad - och det känner ju hunden direkt. Vi slutade träna med dem efter bara några gånger och startade ett eget sökgäng (det vi har idag).
Vi fick rådet att "jobba med tillgängligheten"
Men jag hade tagit intryck av dem och vi fortsatte att jobba med Kims "tillgänglighetsproblem" genom att figgarna fick leka mycket med honom på olika vis. Vi försökte hitta en modell där han inte skulle "stänga av". Jag hade väl hoppats att det skulle bli bättre när han lärde känna personerna i gruppen. Jag gick t o m så långt att jag besökte en mycket erfaren skyddshundsfigurant för att få hjälp med Kim och leken med andra människor: se bilderna och hennes råd här i bloggen.
Git Jerings analys av Kim - byt ut leken mot matbelöning
När vi tränat i några månader åkte vi på sökläger med Git Jering. En hel vecka tränade vi sök både förmiddag och eftermiddag i högsommarvärme! Här var det inte snack om att hundarna blev för trötta av värmen. Det var här vi introducerade Kim för dyk-upper, för enligt Gits analys visste inte Kim alls vad han gjorde ute i sökrutan eller vad som förväntades av honom. Hon analyserade honom direkt och sa "ta bort leken på en gång - hunden uppskattar den inte!"
Jamen, sa jag, han ääälskar ju främmande människor - varför gör han det inte i söket? Git frågade hur jag visste att han älskar främmande människor och när jag beskrev hans beteende så sa hon att det lät som om han överreagerade - precis som en människa som känner sig obehaglig till mods i ett visst sällskap kan få mundiarré och bara prata och prata och prata...
Vi övergick till att försöka hitta det bästa möjliga i matväg och använda det som belöning istället. Och vi la in markeringar och påvis. Jag var helt övertygad om att om Kim bara får en grundlig chans att lära sig vad jobbet går ut på, så skulle han bli tryggare i sin roll som sökhund. Och Kim återfick intresset för sök under den här veckan. Här kan du läsa allt om lägret >
Men problemet med att Kim "stänger av" kvarstod ändå när vi kom hem. Vi provade med en massa olika ätbara belöningar. Vi provade med svåra gömmen, lätta övningar, många skick, få skick, belöning på stigen av matte - you name it. Han stänger fortfarande av när det blir för jobbigt.
Anders Hallgren - 7 av 10 träningspass bör vara motivationsövningar
Så åkte jag på ett helgseminarium med Anders Hallgren om motor och motivation hos arbetande hundar. Mycket, mycket intressant. Jag fick en hel massa idéer där och bestämde mig för att köra mycket motivationsövningar med Kim. Anders Hallgren anser att av 10 träningspass bör hela 7 vara motivationsövningar. Samtidigt som vi la om träningsstrategin efter den här modellen, började jag fundera på vad som kunde vara en riktig jackpotbelöning för Kim.
Fokus bort från hunden
Så långt i min analys hade jag kommit, så att jag hade insett att det var belöningen ute hos figuranten han upplevde som jobbigast, därför försökte jag komma på en belöningsformen där fokuset tas bort från hunden. Jag fann den i och med att vi introducerade fika ute i figurantgömmet. Kim fick leta upp en figge, sen satte vi oss att fika där och så fick han gå runt och tigga till sig godsaker i sin egen takt. Det här verkade riktigt lovande, för motivationen gick från noll till hundra på ett träningstillfälle (resultatet såg vi nästa gång vi tränade).
Även tredje gången var motivationen på topp när vi startade, men det här var den gången när vi skulle köra ett helt sök. Totalt fick han gå 11 skick, varav 2 tomslag, 2 jackpotbelöningar vid hittad figurant och resten markering med påvis. För att få till bra omväxling, hade vi placerat en figurant på linje utanför den första och en satt uppe i ett träd. Och sen blev det stopp igen.
Janne Svensson: figgens belöning för stor belastning
Gången efteråt hade jag en likadan hund som vid första skicket på lägret med Git Jering för ett år sen. En hund som traskade ut lite lojt i rutan och helt uppenbart visade att han inte klarade av det här. Som väl är, så var Janne Svensson från Falkenberg med oss, och han sa någonting som äntligen, efter 1 ½ års träning, fick det att gå upp ett ljus för mig. Han sa: "varför ska figuranten belöna hunden? De flesta hundar fixar inte det ute i skogen, det blir en alldeles för stor belastning för dem. Det är mycket bättre att belöningen kommer från föraren. Nu kommer alla olyckskorparna att börja kraxa 'ja men figurantintresset då?!?' - Skit i det - det fungerar ju!"
Alla hundar passar VISST för sök!
Han har ju SÅ RÄTT!!! Åt h-te med alla dem som jag kommit till med mina bekymmer som bara svarat en enda sak: "Ja, ser du, alla hundar passar inte för sök". Bullshit! Alla hundar passar för sök - det gäller bara att hitta rätt inlärningsmodell för varje unik individ och lägga ribban på rätt nivå. Det finns inga rätt och fel i hundträning - en träningsmodell passar som du säkert vet inte alla hundar. Det är bara DIN hund som kan tala om vad som är rätt och fel i din träning av den! Det enda som retar mig är att jag lyssnat så mycket på en massa olika förståsigpåare, att det har tagit så lång tid för mig att lyssna på vad min hund haft att säga... Sen har det förstås varit duktiga hundmänniskor som fått mig ATT lyssna på honom!
Hädanefter...
...kommer JAG att belöna Kim ute i skogen. Figuranterna får vara tysta, passiva statister. Efter 1 ½ års träning med jobbiga belöningar ute hos figgarna, kommer det här inte att gå över på en natt, men är man enveten så... 
Läs vår träningsdagbok! Klicka här >
Träning och tävlingPosted by Karin Olsson 2006-12-19 15:32
BILD: Full rulle uppför balansen! Bommen före fungerar som en hjälp för att träna kontaktfält.
Juni 2005
Louise har fått ta över Kims agilityträning igen, eftersom jag haft min beskärda del av otur i vår - en skadad fot och ett urledhoppat knä 
De ska tävla i slutet av månaden...
BILD: Kim behöver mycket slalomträning! Här tränar Louise på ingången.
Slalomhandling från höger sida...
...och från vänster sida.
Louise jobbar mycket med kroppsspråket och letar upp linjer i banan för att underlätta för hunden. Något som även en nybörjare förstår direkt!
Vem hinner först till kontaktfältet!?!?!?
Träning och tävlingPosted by Karin Olsson 2006-12-19 15:28Allt om vår vidare sökträning hittar du i en separat blogg som uppdateras en gång i veckan eller efter varje träningstillfälle: Lassiewannabe's träningsdagbok - Klicka här >
Träning och tävlingPosted by Karin Olsson 2006-12-19 15:25Mars 2005
För ganska så exakt 10 månader sen, introducerades Kim och jag i sök. Det var under en helgkurs och du kan läsa allt om det här i bloggen. Det blev tyvärr inte riktigt lyckat. Men vi gav söket en ny chans framemot hösten, och nu började pusselbitarna falla på plats - även det har jag skrivit om här. Vi fick också chansen att träna tillsammans med sökgänget på klubben, men det blev inte som jag hade hoppats, då vi bara kom ut och tränade 3 gånger från september till december...
Eftersom det var så dåligt med träning, startade Mats och jag vårt eget sökgäng bestående av tre ambitiösa och träningsvilliga collieägare på varierande kunskapsnivå när det gäller hund och hundträning! Och eftersom Kim är nästan lika stor som en liten collie (!), döpte vi vårt träningsgäng till Lassie-wannabe's. Det är bara Toya (schäfer) som inte passar in i den bilden Vi har varit ute och tränat nästan varje helg sen mitten av januari och jag kommer att berätta allt om vår träning lite längre ner. Men först en kort presentation:
Micke och Nellie var de första som anslöt sig till vårt sökgäng. Nellie är Mickes första hund och de är intresserade av nästan allt man kan göra med en hund... Jämte sökträningen, så hjälper vi honom med spår och lydnad. Nellie har en del erfarenhet från sök efter barnen i familjen.
Nellie är två år gammal och Micke beskriver henne som "en neurotisk skönhet"! Hon kan vara lite stissig och gillar inte höga ljud eller att åka bil, men det sistnämnda kommer förhoppningsvis att ändras så snart hon upptäcker att en biltur kan resultera i sökträning!
Marie och Sally är ett erfaret par. Marie har fött upp labrador retriever i flera år och sysslat med bl a fågeljakt. Hon har också varit aktiv i utbildningssektorn inom brukshundklubben. Sally är 3 år gammal och kastar sig glatt in i alla aktiviteter som Marie hittar på. Hon är en duktig spårhund och har en hel del erfarenhet i sök efter att ha letat efter husse Lasse.
Lasse och Noel bor ihop med Marie och Sally. Lasse är grön när det gäller hundar och tog nyss över Noel (4 år) från Marie. Noel kan vara lite självständig och ibland försöker han sig på att bestämma. Han är väldigt tuff för att vara en collie, vilket han har nytta av i söket. Han har också en del erfarenheter i sök efter kurragömmalekar med matte i skogen och han är helt oberoende av vinden för att gå ut och söka. Han går dessutom nästan alltid rakt ut, i långa, korrekta sökslag!
Kim och jag, oss kan du läsa om på den här hemsidan! Kim är 3 ½ år nu, och vi bor ihop med:
Mats och Toya - katten bland hermelinerna! En schäfer i vårt Lassie-wannabe-gäng. Deras största intresse är spår, men Mats hjälper oss genom att vara sökfigurant. Toya är hans femte schäfer. Hon är nu 1 ½ år gammal och de pysslar också med lydnad.
VÅR TRÄNING:
BILD: Sally hittar en figurant.
Hur kan ett gäng noviser träna sök? Tja, vi har hjälp av mer erfarna instruktörer då och då och vi får träningstips från andra sökgäng och vi deltar i träningsläger. Vi baserar vår träning på en helt ny bok av Sven Järverud, den svenska nestorn när det gäller sök! Och några av oss är väldigt erfarna när det gäller andra hundaktiviteter (olika nosarbeten, agility, lydnad, fågeljakt, vattenlekar, vallning, uppfödning osv), en kunskap som vi kan överföra även till söket. Så man kan inte säga att vi är helt oerfarna...
Till att börja med fick vi jobba med att få samtliga våra hundar att komma över sin tveksamhet gentemot främlingar som gömde sig i skogen (figuranter). Denna tvekan visade sig på olika vis: Kim ville inte gå ut och leta över huvud taget. Sally lekte gärna med figuranten, men med ett mycket löst grepp om leksaken. Noel sökte endast efter matte Marie i början och han väljer fortfarande väldigt omsorgsfullt vilka han vill interagera med. Nellie gjorde snabbstopp vid figurantgömmet och rusade sedan direkt tillbaka till Micke utan att ta kontakt med figuranten. Och för att vara schäfer, var Toya ovanligt försiktig i sin kontakt med figuranterna. Det visade sig bero på oerfarenhet och löste sig själv efter bara några få övningar.
Bygga figurantintresse: Målet är att göra figuranten och gömstället till ett trevligt ställe för hunden att vistas på. Med Kim och Nellie behövde husse och matte följa med ut i början. När hundarna hade det stödet, kunde de obehindrat ägna sig åt figuranten, även när föraren var passiv. Sally och Noel behövde bara lite extra tid med figuranten, som använda varenda millisekund för att övertyga dem om att detta var den mest attraktiva platsen på jorden!
Vi var alla på olika nivåer när vi började träna tillsammans, och det första problemet som dök upp, var när Kim började leta upp figurantens spår, istället för att söka i vinden för att hitta. Kim är en mycket erfaren spårhund och jag ser det inte som något konstigt alls att han försökte lösa problemet med den försvunna personen på det sätt som han lärt sig sen valpstadiet - genom att spåra. Olyckligt nog visade det sig att det här problemet var svårt att bli av med, han var riktigt envis och lyckades hitta spåret även när vi hade vallat av rutan omsorgsfullt! Naturligtvis skickade vi ut figuranten i en stor båge, men det hindrade inte Kim från att hitta spåren.
Vi löste problemet genom att fortsätta att valla rutan ordentligt, så att det skulle finnas ett antal spår överallt för att "gömma" figurantens utgångsspår. Vi la alltid övningarna så att vinden blåste rakt från gömmet in i Kims nos, och jag släppte inte honom förrän jag kände att han drog i kopplet med huvudet upp och vittringen i nosen. Detta var faktiskt allt som behövdes. Men vi fick också tips från andra:
1) Låt figuranten lägga ut ett ca 20 meter långt spår som leder tillbaka till startpunkten, innan han går ut och gömmer sig. På så vis kommer hunden att spåra i en stor båge, enbart för att komma tillbaka till där han började... Vilket leder till - ingenting.
2) Lägg ut figuranten medan vi andra vallar rutan. På det viset blir där inget spår ut. Vi behövde som sagt aldrig göra något av detta. Men tipsen kanske kan hjälpa dig i framtiden?
Övning 1 i vår sökträning var hittaövningar i motvind på olika avstånd från 3 upp till 50 meter. Vi skiftade terräng, figuranter och hur väl de var dolda. Den här övningen ger hög motivation för sökarbete. Men det finns en fara i att göra för mycket hittaövningar - hunden kan komma att bli beroende av vinden för att gå ut och leta, och när du placerar figuranten i medvind så kanske hunden inte förstår att han ska ut och leta eftersom han inte känner någon vittring i vinden. Det var därför vi introducerade våra hundar för:
Övning 2, en extra figurant ("x-figge") som ger hunden ett synintryck att starta med. Efter att vi placerat ut figuranten, fick hunden se x-figgen röra sig mot gömstället några meter samtidigt som han kallade på hunden. Därefter vände vi bort hunden, x-figgen gick tillbaka till oss på stigen och försvann i "folkmängden", hunden vändes tillbaka och släpptes lös när han drog utåt mot gömstället. Vitsen med den här övningen var att x-figgen skulle ge hunden en liten starthjälp, samtidigt som hunden fick riktningen. Målet var också att använda x-figgen för att träna hundarna att gå rakt ut.
BILD: Marie som x-figge för Kim.
BILD: Kim såg inte att x-figgen gick tillbaka till stigen. Han tror att hon fortfarande är där ute.
BILD: Naturligtvis kollar Kim först av platsen där hon senast var synlig, därefter fortsätter han att söka av resten av området. Jag skulle ha tagit med honom dit och sen släppt honom.
Retligt nog, så var det ingen av våra hundar som brydde sig om x-figgen! De var alldeles för ivriga att ge sig ut och söka för att ta någon notis om honom... Så vi var tvungna att göra något annat för att hjälpa hundarna med riktningen. Vi använde korridorer. Istället för att valla en hel ruta på 50x50 meter, så vallade vi en begränsad yta på ca 15x50 meter. Det skapade en vittringskorridor för hunden att söka i. Och ser man på - det var något som hundarna förstod!
Detta är så långt som vi kommit: Både Sally och Noel söker oberoende av vinden. Nellie har börjat ta med sig en leksak tillbaka från figuranten till husse, början på att markera figuranten. Kim söker rakt ut mesta delen av tiden och är inte längre blyg gentemot främlingar. Mats och Toya har gått över till spår.
Vi kommer att prova med två eller fler figuranter för Noel och Sally ganska snart. Nellie och Kim behöver mer erfarenhet i korridorer med medvind och Kim behöver komma över sitt motstånd att leka med figuranterna.
Kim och jag har faktiskt varit hos en mycket erfaren skyddshundstränare och fått hjälp! Om någon vet hur man får igång kampen hos en hund, så är det skyddshundsfolk!!! Det här var hennes råd:
Välj ut en person till att börja med. Matte leker med Kim i närheten av personen. Därefter så nära att personen kan klappa och berömma/peppa honom medan han kämpar om favoritleksaken med matte. När det fungerar, kan figuranten ta tag om kamptrasan, så att både ägare och figurant drar i den samtidigt. Om Kim accepterar det, kan matte släppa. Han får vinna leksaken nästan direkt från figuranten. Snart kommer Kim att bjuda in figuranten till mera lek! Se bildserien nedan:
